Anna Christensson har sedan sin diplomkonsert 2007 etablerat sig som klassisk pianist med ovanligt stor bredd. Hon brinner särskilt för att sänka trösklarna för alla typer av publik genom att ha ett musikantiskt förhållningssätt till repertoaren, utan att för den skull ge avkall på sin konstnärliga integritet. Hon har fått flera utmärkelser för sitt spel och har varit solist med ett flertal av de svenska professionella orkestrarna.

Anna är en flitig kammarmusiker, och har dessutom varit engagerad i en rad samarbeten på såväl dans- som teaterscener. Som medlem i Curious Chamber Players, en ensemble för samtida kammarmusik, har hon framträtt på en lång rad internationella festivaler och uruppfört närmare 200 verk. Hon har också varit engagerad som kapellmästare på Kungliga Operan i Stockholm, och sedan 2014 är hon musikalisk ledare för stockholmsbaserade Kamraterna Opera.

Hör henne uruppföra ett tiotal verk av unga tonsättare på festivalens finalkonsert 22 november!

Jenny Soep is an exciting documentary artist and illustrator, visualising
live performances into dynamic images of movement, atmosphere and
energy. Her artwork is bold and sensitive at the same time, creating an
impact whether in a solo show or as illustrations in a publication.

Specialising in drawing the live performances of original, more
alternative and experimental music and art forms, Jenny Soep also
uses creative ways of documenting, using different technologies and
approaches to drawing. By documenting live events on location, she
creates vibrant images affected and evocative of what she experiences
in those spontaneous moments.

Jenny Soep has drawn the likes of Björk, David Byrne, Mogwai,
Sigur Rós, Spiritualized, Arab Strap, The Residents and more.
Favouring more challenging scenarios and subjects to draw, she has
also been resident artist at various prestigious arts events and festivals
as well as being involved as an integral part of performance herself.
Drawing more electrically charged daily situations Jenny Soep has
drawn in sectarian pubs during Old Firm football games in Glasgow,
to drawing at protest marches, a school on fire and the 20th anniversary
of the Berlin Wall coming down.

Lilla Akademiens kammarorkester (KOrk) grundades 2002, samma år som gymnasiet tog in sina första elever. Orkestern består främst av en grupp stråkmusiker, men uppträder även med träblås- och brassmusiker, slagverkare, körer och solister.

Orkestern har framträtt i otaliga konserter på alla Stockholms stora scener, på musikfestivaler såsom Stockholms Early Music Festival, och har även turnerat utomlands i Norge, Estland, Italien, Schweiz, Nederländerna, Storbritannien, Jersey och Irland. Orkestern har gjort inspelningar för Sveriges Radio och EBU och har släppt två CD.

Orkesterns omfattande repertoar sträcker sig från tidig barockmusik till nykomponerade verk av skolans elever. Den samtida repertoaren innehåller även många arrangemang av populärmusik, till exempel musik av Peter Gabriel, framförd på Konserthuset i Stockholm 2013 när Gabriel och José Antonio Abreu tillsammans vann Polarpriset.

År 2016 uppträdde orkestern på Museo del Violino i Cremona, Italien, och inledde därmed ett samarbete med Giorgio Palù, arkitekten bakom Drottning Silvias Konsertsal. Orkestern samarbetar nu regelbundet med Hugo Ticciati, O/Modernt och skolans artists-in-residence, som den världsberömda slagverkaren Dame Evelyn Glennie, och Sveriges legendariske jazztrombonist Nils Landgren. Tidigare samarbeten inkluderar en serie konserter med solister från Operahögskolan i Stockholm. Många av orkesterns alumner spelar nu professionellt i orkestrar över hela Sverige. Sedan starten har orkestern letts av Mark Tatlow.

NME är en nystartad ungdomsledd ensemble för samtida konstmusik med flytande sättning. Sedan starten 2024 har ensemblen uruppfört verk av flera unga tonsättare samt spelat befintlig samtida musik. Ensemblens vision är att utforska och tänja på gränserna för vad en ensemble kan vara, skapa möjligheter för unga tonsättare att utforska nya uttrycksformer, och skapa konst som är relevant i dagens samhälle.

Under festivalen kommer NME framföra Otis Kenwards verk “Tunnelbanefantasi” för trombon och ensemble.

Jag heter Benjamin Eklund och har fått min svåraste utmaning i samband med festivalen hittills, då jag på sin höjd kan sträcka mig till att det finns ett halvt A4 relevant information att skriva om mig själv (jag fick i uppdrag att skriva ett helt). I varje fall har jag alltså fått glädjen att vara festivalens visuella konstnär och är således gärningsmannen bakom all konst på affischer, samt på vår hemsida. Jag kan säga med handen på hjärtat (och inte enbart som ett retoriskt grepp) att det har varit en unik och spännande erfarenhet att jobba hand i hand med organisatörerna och deras spännande, lite brokiga och härliga idéer och med en generös mängd frihet från mina kollegor fått visualisera, tolka och sätta min prägel få dessa konserter. 

Min konstnärliga process har varit mycket inkonsekvent, delvis då koncepten varit så spridda och fulla av personlighet och delvis då mitt sätt att arbeta, i brist på disciplin, går ut på att invänta sporadiska infall av inspiration. Min affisch till improvisations-konserten gick exempelvis ut på att försöka fånga andan genom att matcha processen med en improviserad bild, medans finalkonserten, med tema vandringar, fick mig att tänka på schamanism och traditioner där schamanens själ, ofta i samband med helig musik, går på vandring utanför kroppens gränser, vilket jag tycker är en otroligt vacker idé och bild för upplevelsen att röras av musik. I konserten med palimpsester som tema har jag använt mig av tidningskollage i bakgrunden, som spelar just på palimpsester, som något utsuddat, övermålat och har fått ett nytt liv och funktion. I förgrunden har grupptillhörighetens enorma gestalt öppnat sitt gap, redo att sluka och ta in den tvivelaktiga figuren ovanför.

Musikaliskt har jag bidragit med två stycken; Speldosan, som ständigt hackar sig, stannar och måste vridas upp, och Debatten, som består av en intensiv debatt med improvisation på våra respektive instrument som enda uttryckssätt, och spelar även cello på bägge stycken.

Jag är ärad att få vara en del av detta intensiva och mycket välbehövda firandet av nytt skapande och musik!

Mark har studerat musikvetenskap och musikanalys på Universities of Cambridge and London, piano på Royal Academy of Music och opera på National Opera Studio. Han har undervisat på St Paul's School i London, Operahögskolan i Stockholm, Lilla Akademien med mera.

Mark är forskare på Institution för kultur och estetik vid Stockholms universitet inom forskningsprojektet Performing Premodernity och är verksam som orkesterdirigent (Drottningholm, Norrlandsoperan, Folkoperan, Vadstena-akademien m fl), hammarklaverspelare och cembalist och var tidigare konstnärlig ledare på Drottningholms Slottsteater, professor i musikalisk instudering på Operahögskolan, Director Musices vid St Paul's School i London m.m.

”Musik är ett sätt att leva, relatera och förstå. Undervisning är ett stort ansvar, en glädjekälla och en helig kallelse.”

Emil började spela trombon i tredje klass på lågstadiet efter ett år på kommunala musikskolans blåsinstrument-introduktionskurs. Under högstadiet började han även börjat att skriva och arrangera musiken själv, som han framförde i olika sammanhang. Därefter har både arrangemangen och spelningarna avlöst varandra i rasande fart genom åren. Han har bland annat deltagit i landslaget i blåsmusik 9 gånger, där han under 2024 framförde en dubbelkonsert för två tromboner och orkester. Trots passionen för musiken så ledde hans andra stora intresse, flygplan, honom från en dröm om att bli pilot till Teknisk Fysik på Chalmers där han nu doktorerar med sin egen forskning inom flygmotorer.